Home
Inget konto? Registrera dig!

Mästare – men inte bra nog?

United är på väg mot en historisk ligatriumf, men ändå ses säsongen som ett misslyckande på vissa håll. Är det befogad kritik? Eller är supportrarna bortskämda?

 

2012/2013 har utvecklat sig till en märklig säsong. För en månad sedan var förhoppningarna om en trippel större än vad de har varit sedan 2008 då den där otroliga kvartsfinalen mot Portsmouth grusade allt. Sedan kom dubbelmötet mot Real Madrid. Med det krossades drömmen, och av bara farten kastade United bort 2–0-ledningen hemma mot Chelsea vilket till slut visade sig vara ödesdigert i måndagens retur. Nu återstår bara Premier League, och så länge Unted inte står för historiens största kollaps och tappar 15 poäng på 8 matcher är åtminstone den 20:e ligatiteln snart i hamn.

Den stora frågan är dock om det är tillräckligt för en klubb av Uniteds kaliber.

Givetvis är ligan alltid det stora målet då säsongen drar igång. Att peta ner Liverpool från tronen som det engelska ligaspelets kungar har varit Sir Alex Fergusons stora mål sedan han fick fart på United, och varje titel som ökar avståndet ner till Scousergänget är en fröjd. Samtidigt har det senaste decenniumets misslyckanden i FA-cupen utvecklat den inhemska cuppokalen till en slags helig graal och Sir Alex pratar varje år om att United borde ha vunnit Champions League fler gånger under hans tid, därav blir också uttågen ur Europa extra smärtsamma.

Å andra sidan är en titel alltid en titel. Efter ökenvandringen för drygt tio år sedan har United hunnit med att vinna nästan ett dussintal titlar och blivit både Europa- samt världsmästare. Ingen klubb i England kan matcha framgånarna United har uppnått under 2000-talet och sett till hela Europa är det bara Barcelona som har varit mer framgångsrikt. Om vi iklär oss Liverpool- eller Arsenalfansens tröjor för en stund blir skillnaderna än mer nyanserade, och att vi supportrar kan framstå som bortskämda blir än tydligare.

Men mycket vill alltid ha mer. United och dess supportrar vill alltid ha mer.

Samtidigt ska vi minnas att United ännu är inne i en mindre generationsväxling. David de Gea, Phil Jones, Chris Smalling, Rafael, Tom Cleverley och Danny Welbeck har alla haft mer eller mindre stora roller denna säsong och de är fortfarande tonåringar jämfört med Ryan Giggs, Paul Scholes, Rio Ferdinand och Nemanja Vidic som nu utgör den rutinerade stommen i laget. Varje motgång gör laget starkare, och efter cupbesvikelserna i år och framför allt Champion League-fiaskot ifjol är jag väldigt optimistisk inför nästa säsong. Framför allt om det kommer in en namnkunnig spelare eller två utöver Wilfried Zaha och stärker upp det spel som denna säsong faktiskt har varit historiskt bra sett till resultaten i ligan.

För som sagt, märkligt är ordet som sammanfattar säsongen bäst. Premier League avgjordes redan i mars och kan nu vinnas med rekordmarginal samtidigt som poängskörden är på väg att bli rekordstor. Ändå finns den där gnagande känslan av besvikelse, irritationen över att det kunde ha blivit så mycket mer. Och då pratar jag inte bara om oss supportrar utan även om spelare och tränare som öppet i media under de senaste veckorna har uttryckt sin besvikelse. Bortskämdhet? Vinnarmentalitet? Eller en kombination av båda?

Klart är att hungern efter mer föder framgång. Och när en historisk ligaseger inte känns gott nog hos vare sig spelare eller fans bådar det gott inför nästa säsong.

Vad tycker ni? Kommentera här under.

Marcus Hassel
Marcus Hassel - onsdag, 03 april 2013 13:35

marcus.hassel@unitedsverige.se

Bloggare / Skribent

Vårda språket

Kommentera gärna, men håll alltid diskussionerna på en civiliserad nivå. Vi motsätter oss svordomar, personangrepp och tillmälen relaterade till etnicitet. Bryter du mot trivselreglerna kommer våra moderatorer att radera dina inlägg och du riskerar att bli avstängd från sidan.

Redaktionen

Kommentera

Kommentarer (2)

  1. Youssef 1665 dagar sedan

    Gillar din analys och det är ju en fråga som även jag ställt mig själv. På något sätt så känns det lite frustrerande, som om det inte vore tillräckligt att “bara” vinna ligatiteln.

    Kanske beror det på att ligan nu i mina ögon tappat lite av sin spänning. De viktiga poängen som skiljer ner till City, eller upp till City, likt förra säsongen skapade en enorm lust och ett hade vi vunnit ligan förra året så hade vi nog jublat mer än vad vi kommer göra i år. Att vinna ligan med en stor marginal (som dock kan komma att minskas) är ju i sig även det en stor vinst. Men på något sätt så jublar man inte åt det lika mycket? Det kanske är nu vi egentligen ska jubla, när miljardbygget gör lite av en fiasko-säsong? Hur som helst så föredrar jag all spänning som kan ges in i ditt sista. För nuvarande är det mer spännande att vara en Arsenalsupporter och hela tiden hoppas på de viktiga poängen, och att de få den fjärde platsen, skulle kännas otroligt bra!

    Besvikelsen över denna säsong kan också bero på att vi, eller iaf jag, hade för stora förhoppningar inför säsongen. Innan tänkte man, vad är det som fattas för att vi ska bli kompletta? Jo, länken mellan mittfält och anfall. Vi fick mer än bara det i form av Kagawa, vi fick van Persie, vi fick Vidic tillbaka och vi fick tillbaka en trygg målvakt. Detta syntes ju först i början av säsongen. Hur som helst så såg ju spelet ut att vara lysande och det här skulle bli säsongen. Men återigen sitter man där och förundras över vad det är som fattas. Och nog kunde man inte spå att våra yttermittfältare skulle kollapsa totalt. Så ja, köps en ytter in så tänds hoppet igen inför nästa säsong.

    För närvarande vill jag bara se imponerande spel, inte bara poängplock. Bara att lira brallorna av City, Chelsea och Arsenal så blir slutet gott. En och annan värvning i sommar och vi är på banan. Men vilka ska värvas..?

  2. Per Hansson 1664 dagar sedan

    Jag hade ruggigt låga förväntningar på denna säsong och trodde faktiskt att City skulle försvara titeln rätt lätt så för mig har den här säsongen varit en överraskning. Det tråkiga har varit att United inte spelat så som man vill se de spela och det har varit mycket frustration men samtidigt förstår man ju nu vilket fokus laget haft på ligan och vilken enorm koncentration som ligger bakom och vinner vi med stor marginal är det ju åter ett bevis på att vi alltid kommer tillbaka efter ett nederlag. Jag tror få klubbar hade rest sig så som vi efter vad som hände i den sista matchen förra säsongen.
    Jag tror mer och mer på att SAF är ruggigt bra på att analysera truppen och lagets chans i vissa matcher och han verkade inte alls taggad inför returen mot Chelsea vilket ju är märkligt. Jag tror han vill ta sig an City när United är som starkast och mest fokuserat så en match på Wembley hade kunnat vara en match som hade förstört den här säsongen då City nu ser starka ut igen.
    Jag har genom alla år som fan av United frustrerats över matcher där laget och SAF inte alls verkat intresserade och vi har förlorat en hel del genom åren då vi borde ha varit i ett läge att ta hem pokaler. United är som klubb som en känslomänniska där det går i vågor och man aldrig vet vad man kommer att få och det är både det charmiga och det hemska med att vara supporter till klubben.
    Jag är dock överraskad över att vi har 15 poängs ledning och blir det en 20:e titel så är det för mig den mest överraskande och positiva titeln av de alla och då läker alla sår från Maj 2012. Fördelen med att City vann då är att snacket dog om de ska vinna ligan eller inte och ser man på PL-historien har vi alltid haft utmanare men de har kommit och sen i flera fall försvunnit. Vem minns Blackburn eller ens Arsenal idag som levt en tynande tillvaro i väldigt många år nu?
    Det är bara United och Chelsea som försvarat en ligatitel under PL-historien och bara riktiga mästare gör det.