Home
Inget konto? Registrera dig!

En god känsla trots beskedliga resultat

Det är onekligen svårt att hålla en blogg levande, inte minst när man aktivt får avsätta tid för att ens hinna se Uniteds matcher. Vardagens stress gör sig påmind och alla sidoprojekt tar sin beskärda del av dygnets timmar. Jag lovar bättring, även om utsträckningen på denna ännu är oklar.

I skrivande stund har United precis besegrat Everton och placerar sig på den så hett eftertraktade fjärdeplatsen i ligan. Det blev en nervkittlande upplevelse där man som supporter kastades mellan himmel och helvete under matchens slutskede. Men 2-1 blev det och det måste man ändå vara nöjd med, eller?

Ur ett personligt perspektiv har jag under säsongsinledningen haft en god magkänsla när jag har sett United. Hittills har jag inte riktigt kunna sätta fingret på varför, det var såklart hemskt att se säsongspremiären mot Swansea och när man tappade 3-1 till 3-4 mot Leicester ville jag egentligen kasta ut TV:n genom fönstret. Men trots detta har jag  hela tiden känt att jag ser ljus i slutet av tunneln…

Under andra delen av fjolårssäsongen kände jag ofta ren uppgivenhet. Spelet hade blivit marginellt bättre, jämfört med hur det såg ut under julen, men det fanns inte en klar idé hur man ville spela fotboll. Ryktena om Moyes avgång haglade, och besannades så till slut, och det var överlag en orolig period i klubbens historia.
Så vad skiljer detta från dagsläget? Jo, United tar nu myrsteg framåt där målet är att inom kort likna en toppklubb igen. Man inleder de allra flesta matcherna strålande, inspirationen och spelglädjen bär laget framåt och i de senaste matcherna har man relativt snabbt ryckt åt sig ledningar med ett eller ett par mål. Det finns en tydlig idé med spelet, det ska gå snabbt fram till mål och man tar gärna vägen via kanterna för att sedan hitta in till Falcao/Rooney/Van Persie i straffområdet. Funkar inte detta börjar förlitar man sig på spelarnas individuella skicklighet, något det finns gott om offensivt sett.

Men så ser matcherna alltså inte ut över en hel match. Det man kan konstatera är att United ofta ger ifrån sig bollen på tok för snabbt, man har bråttom fram till mål vilket gör att man aldrig får vila med bollen på offensiv planhalva. Jag förespråkar inget tici-taca á la Barcelona, men det är ett faktum att du inte kan släppa in mål om du har bollen på rätt sida planen. Här har Van Gaal en del att jobba med. Det och ett försvarsspel som ger och tar på ett obehagligt sätt.

Hur många hade för ett år sedan kunnat föreställa sig ett potentiellt mittbackspar i Blackett-Mcnair i det här skedet av säsongen? Faktum är dock att ynglingarna har imponerat, inte minst den sistnämnde som förra veckan blev uttagen till A-lagstruppen för första gången och nu har gjort 180 fläckfria minuter mot kvalificerat motstånd. Nu väntar tuffare motståndare runt hörnet, men nog börjar man ändå hoppas på en framtida storback i Nordirländaren?

… Det är en svår känsla att beskriva egentligen, kanske är jag endast hypnotiserad av det sprudlande anfallsspelet under bitar av matchen. Men jag är svag för Uniteds nyförvärv, den saken är klar. Di Maria var aldrig en favorit under hans tid i Real Madrid, men nog står han också upp mer i United? Har inte sett några påtagliga filmningar hittills. Daley Blind känns som den box-to-box spelare jag har saknat de senaste åren, även om han har sina största kvaliteter i defensiven. Luke Shaw har spelat begränsat i inledningen, men har också visat sig vara stabil. Jag är medveten om att dessa spelare, tillsammans med Ander Herrera, har kostat mer än 1,5 miljarder kronor, men jag ser ett stort engagemang hos dessa spelare och hoppas se dem i många år framöver på Old Trafford.

Den enda spelaren jag ännu inte har fastnat för är Radamel Falcao. Nu avgjorde han såklart matchen mot Everton, och jag är fullt medveten om vilka kvaliteter “El Tigre” besitter. Men han verkar inte vara sitt gamla jag i den röda tröjan. Hittills har han sett vilsen ut, klumpig med boll och han verkar inte alls ha konserverat sin kyla i motståndarnas straffområde. Lånet av Falcao kostar United 65 miljoner kronor, och man har en köpoption som ligger på närmare en halv miljard. Jag är dock inte säker på att det är rätt värvning att göra. Nu har förvisso Hernandez och Welbeck försvunnit från klubben, men om man ska köpa loss “El Tigre” från Monaco ska man vara väldigt säkra på att man får minst 20 ligamål per säsong, för de kvaliteterna har vi inte fått se ännu. Då ser jag i dagsläget hellre en satsning på spelare som Wilson, Henriquez, Zaha m.fl, då det trots allt kommer att handla om att agera back-up spelare.

Nu väntar en period med tre toppmöten under en månads tid, möten där United verkligen kommer att få bekänna färg. Först efter dessa kan vi nog på allvar göra bedömningen var laget står den här säsongen, och om det är rimligt att hoppas på något mer än en CL-plats i slutet av säsongen.

Keep The Red Flag Flying High

jesper
jesper - söndag, 05 oktober 2014 15:36

jesper@unitedsverige.se

Bloggare / Skribent

Vårda språket

Kommentera gärna, men håll alltid diskussionerna på en civiliserad nivå. Vi motsätter oss svordomar, personangrepp och tillmälen relaterade till etnicitet. Bryter du mot trivselreglerna kommer våra moderatorer att radera dina inlägg och du riskerar att bli avstängd från sidan.

Redaktionen

Kommentera

Kommentarer