Home
Inget konto? Registrera dig!

A Lament for the Exiled

Så var det dags igen. Det här med att blogga är svårt alltså. Väldigt ofta tänker man för stort när man ska skriva om något, “ja, kanonbra ämne!”, för att sen börja fundera på det och gå helt vilse och aldrig komma igång med att skriva. Been there, done that. Annars så kan det kännas alldeles för raljerande när man efter matcher känner lite för att skriva specifikt om något, så det är bra att undvika – det är nog ingen här som är jättesugen på ett raljerande inlägg om ditten eller datten. Så det går lång tid utan att något blir av. Sad times. Nu är det hur som helst dags igen.

***

Tänkte börja med att lägga in siffrorna för betyg från förra säsongen – det blev ingen sammanfattning i slutet, mycket för att flertalet matcher saknas i statistiken (då jag inte hade möjlighet att se alla pga flytt). En hel drös matcher saknas, mest noterbart alla i December. Hur som helst, här kommer rankingen på bäst snittbetyg (en drös spelare kommer inte vara med då de spelat färre än 5 matcher, dvs Chicharito, Cleverley, Nani, M.Keane, Pereira, Wilson, Welbeck, Lindegaard, Valdes, Thorpe och Lingard).

1. David De Gea: 30 matcher, 3,6 i snitt.  2. Michael Carrick: 10 matcher, 3,6 i snitt. 3. Ander Herrera: 20 matcher, 3,55 i snitt. — 4. Marouane Fellaini: 22 matcher, 3,4 i snitt. — 5. Luke Shaw: 13 matcher, 3,23 i snitt — 6. Chris Smalling: 18 matcher, 3,22 i snitt. — 7. Daley Blind: 23 matcher, 3,21 i snitt. — 8. Ashley Young: 17 matcher, 3,11 i snitt. — 9. Juan Mata: 23 matcher, 3,04 i snitt.

Det är alltså de nio spelare som klarade av att kravla sig över ett snitt som ligger över godkänt (3). Rafael får ett hedersomnämnande då han landade på exakt 3 i snitt på sina 6 matcher.

Därefter följer Antonio Valencia (26/2.96), managern Louis van Gaal (30/2,93), Paddy McNair (10/2,9), Phil Jones (16/2,88), Wayne Rooney (26/2,84), Marcos Rojo (18, 2,83), Angel di Maria (22/2,68), Adnan Januzaj (13/2,61), Jonny Evans (7/2,57), Tyler Blackett (9/2,55), Radamel Falcao (14/2,5), Darren Fletcher (5/2,4) och sist Robin van Persie (18/2,22). Rätt tongivande spelare som inte ens nådde godkänt i snitt.

Sen kan ju nöämnas de ‘extrema’ betygen: högsta som delades ut var betyget 6. Det gavs ut endast tre gånger:

Först till David De Gea för insatsen hemma mot Everton där motiveringen löd: “Räddade en (förvisso dålig) straff i första halvlek, men visade oerhörd klass i slutet med grymma räddningar på Osmans och Oviedos skott. Matchavgörande insats. Var chanslös på Evertons mål. Visade dessutom upp fin kyla när han vände bort en Evertonspelare.” Matchen slutade med en 2-1-vinst till United.

Andra gången delades det ut till Michael Carrick för hans insats hemma mot Spurs, med motiveringen: “Totalt dominant. Hade Eriksen i fickan hela matchen, dirigerade spelet magnifikt och var rakt av kung på plan. Såg till att Spurs inte kom någonstans central. Stod dessutom för ett väldigt stiligt nickmål och en elegant assist.” United vann matchen med 3-0.

Den tredje och sista fick Ashley Young i hemmamatchen mot City: “Visade upp en nivå som få förmodligen trodde honom kapabel till. Helt dominant på sin kant och stod för ett mål och två assist. Var inblandad i det mesta framåt för United.” Ett derby där United segrade med hela 4-2.

Näst högsta betyget, 5, delades ut 19 gånger: De Gea (3), Herrera (4), Fellaini (3), Shaw (1), Blind (1), Mata (3), van Gaal (1), Rooney (2), di Maria (1).

Mindre munter läsning är att lägsta betyget, 1, delades ut inte mindre än 23 gånger: Chicharito (1), Rooney (2), Smalling (1), van Persie (4), Falcao (2), Blackett (1), Evans (1), di Maria (4), van Gaal (3), Valencia (1), Mata (1), Fellaini (2).

Så värst mycket är svårt att utläsa ur betygen, annat än att man gjorde en väldigt ojämn säsong, samt att De Gea var lagets överlägset bästa spelare. Förhoppningsvis kommer denna säsongens betyg kunna säga mer då jag kommer kunna få med i princip alla matcher i statistiken!

***

Just denna säsongen kan man ju dock inte påstå lutar åt att vara jämnare än förra heller. Spelet har generellt sett ut som kattpiss, och skadeläget har varit rena skämtet. Positivt är ju att de unga spelarna fått chansen, men samtidigt harvar man runt utanför CL-platserna och gör sitt bästa för att imitera hur Arsenal och Spurs oftast brukar, som de säger i England, “bottle it”.

Så vad har man lärt sig av säsongen såhär långt? En del är det ju.

  • Filosofinsom det så vackert heter, har inte fungerat. Det eviga duttandet i sidled som förpestade en stor del av säsongen, och som till slut såg ut att ha försvunnit i skadeeländet, visade återigen sin fula nuna mot Watford och WBA.
  • På tal om Watford och WBA så har de matcherna visat med all önskvärd tydlighet att Daley Blind inte har ett skvatt som mittback att göra. Han försökte med stor möda se till att notera Ighalo i målprotokollet, utan framgång, för att sen i matchen därpå se till att Rondon fick avgöra för WBA. Dessutom har passningsspelet totalt fallerat. Jag kan bara undra vad van Gaal ser som ingen annan ser – Paddy McNair kan omöjligen göra det sämre.
  • På tal om, återigen, Watford och WBA så var det himmel och helvete för Juan Mata. Han avgjorde mot Watford med en fantastisk frispark, och följde upp det med att få kärriärens första röda kort efter två stenkorkade gula mot WBA.
  • Chris Smalling har verkligen vuxit sen den där utvisningen borta mot City förra säsongen (hans enda etta då). Denna säsongen har han vuxit rejält och är det närmaste man kunnat komma en ledare.
  • Ledare, ja. Nu sitter ni nog och tänker “ledare, vad är det?”. Ni kan ursäktas. Ledare är finns det inte gott om i dagens United. Faktum är att det finns i stort sett inga. Wayne Rooney är kapten, Michael Carrick är vice kapten. Med risk för att låta elak så skulle jag påstå att även om båda i sina bra stunder är rent briljanta spelare så är ingen av dem särskilt mycket av en kapten. Den här säsongen är väl lite talande. Carrick har allt som oftast trallat runt och sett rädd ut med bindeln på armen, och Rooney har ju utan konkurrens varit lagets sämsta spelare sett över hela säsongen, Bäst har man spelat när han inte varit på plan (eller när man spelat mot korpmotstånd i EL). Lite trögt, eller hur? Extra surt blir det när man ser hur bra Darren Fletcher presterar i WBA efter att ha kommit tillbaka i form rent fysiskt. Den mannen har mer ledarskap i sin vänstra lilltå än hela den nuvarande truppen har tillsammans. Ja, jag är ruggigt bitter över att Fletcher lämnade. Herregud vad vi hade behövt en kapten som honom nu. NU.
  • Spelare som lämnat ja. Den Lilla Ärtan, Chicharito, allas vår favoritmexikan, fick ju lämna eftersom han inte ingick i några planer och inte imponerat nämnvärt i Real heller. Leverkusen hade koll och högg direkt. Och oj vilket kap de gjorde. 14 mål på 20 matcher har han gjort, det är inte så illa. Det är lika många ligamål som Rooney och Martial har skrapat ihop… tillsammans. Tom Cleverley har samtidigt imponerat i Everton, det är man inte lika bitter över. Det var helt rätt för Tom att lämna och personligen är jag glad att han, precis som jag anat, kunde prestera bättre utan pressen som finns i United (han såg aldrig ut att riktigt kunna hantera den tyvärr).
  • Skadeeländet. United har alltså spelat matcher där man på pappret haft en starkare elva på skadelistan än vad man haft på planen. Total katastrof, hade man kunnat tycka. Om det inte varit för att ju fler ordinarie spelare som tycks komma tillbaka, ju mer går man tillbaka till fiaskot under första halvan av säsongen. Mysko det där. Men att som van Gaal skylla på enbart otur, det håller verkligen inte. Man får inte till typ 19 skador utan bredare förklaringsmodeller.

***

Louis van Gaal. Den galne holländaren. Åsikterna kring Uniteds åldrade stenansikte till manager är väldigt skilda. Hela debatten är nog de flesta medvetna om, så den tänker jag inte dra i sin helhet här. Jag nöjer mig med att mena att jag anser att måttet är rågat – United har gått bakåt snarare än framåt denna säsong, och det är inte okej. Skadorna duger inte som ursäkt, det måste finnas grundläggande strukturella problem som gör att man får såpass mycket skador. Sen hjälper det inte att van Gaal också valde att ha en extra liten trupp. Detta har ju visserligen lett till att väldigt många ungdomar fått chansen, men de har då inte fått chansen för att, utan helt enkelt pga brist på alternativ. Vissa har gjort det bra, vissa mindre lysande. Positivt eller negativt? Lite av båda.

Den mest relevanta diskussionsfrågan är ju snarare vem som då bör efterträda van Gaal, om denne ska försvinna. Det är en knivig fråga, förmodligen helt utan definitiva svar. De mest aktuella kandidaterna torde vara…

  • José Mourinho. The Chosen One. Portugisen fick sparken av Chelsea efter en miserabel säsong där han satt med taggarna utåt från dag ett, förklarade krig mot hela världen, skapade storm i ett vattenglas genom kontroversen med lagets läkare Eva Carneiro och sedan gick ut och kritiserade sina spelare offentligt i media. Efter att han fått gå så tog holländaren Guus Hiddink över, stabiliserade Chelsea och gjorde dem till ligans formstarkaste lag under 2016. Smått oväntat kanske. Mourinhos kvaliteter som manager går dock knappast att ifrågasätta, även om han gick över gränsen ganska rejält denna säsong. Så vore han en perfekt lösning? Njä, jag är skeptisk. Vissa vill hävda att United är Josés drömjobb och att han därför skulle vara långsiktig i United, men jag köper inte riktigt det. Mourinho är notoriskt dålig på att ge ungdomar chansen, han är en manager som lever och frodas i kontroverser, och han har i de flesta klubbar han varit på senare år endast varit ett kortsiktigt alternativ där han kramat ut mesta möjliga ur spelarna i två säsonger för att sen börja krascha. Inte idealiskt. Dessutom skulle han knappast ta över United utan att få köpa ihop i princip en helt ny startelva. Det är inte en lösning jag vill se.
  • Ryan Giggs. Walesaren som gjorde X antal säsonger i klubben, och sedan varit assisterande åt såväl Moyes som van Gaal. Han får dock fortfarande räknas som oerfaren och en chansning, och de flesta har väl knappast blivit säkrare efter att ha sett den förvisso helt oerfarne Gary Neville ta över Valencia och gå, för att vara snäll, inte helt bra. Fördelen med Giggs är att han förhoppningsvis hade jobbat med det som finns och sett till att få fram ynglingar (han kom ju själv upp genom ungdomsverksamheten så), samtidigt som han är en s.k. kulturbärare. Han är dessutom hyfsat lugn men bör ha lärt sig en hel del av Sir Alex och Moyes/van Gaal. Drömmen är naturligtvis att Giggs tar över, gör det bra och bygger en ny dynasti. Men det finns inga garantier. Jag hade gärna sett honom få försöka.
  • Mauricio Pochettino. Den argentinske managern som för tillfället håller i Spurs, och som tidigare gjort en väldigt stark säsong i Southampton. Han har i båda lagen visat att han kan anpassa sig och bygga lag, och han ser såhär långt ut att ha lyckats överkomma Spurs förbannelse (de ligger tvåa i serien efter Leicester). Dessutom har han gett spelare som Harry Kane och Delle Alli chansen, och båda kopplas numera ihop med Real Madrid. Bara en sån sak. Dessutom en ganska sympatisk karaktär som inte för den sakens skull viker ner sig. Men vill han lämna Spurs för United? Det är i dagsläget absolut inte någon garanti. Men han vore väldigt intressant.

De ovanstående tre är huvudnamnen, i övrigt har det nämnts bl.a. Diego Simeone, men det är samma sak där – varför skulle han lämna Atletico för United? Det är oerhört svårt att sia om vad United tänker göra, mycket för att det också ryktas att man ska ta in en sportchef för att låta Woodward enbart hålla i det ekonomiska (det vore en bra idé). Med tanke på hur förvirrat och ineffektivt United sett ut under säsongen hade en återkomst för Moyes inte sett så illa ut. Nu tror ni jag skojar va? Kanske lite. Men Moyes hade knappast gjort om de misstag han gjorde om han fick en chans till, och jag vågar garantera att han hade kunnat använda spelarmaterialet United har bättre än vad van Gaal gjort hittills. Dessutom är hans spelidé, hur ineffektiv den än såg ut i den där 70-inläggs-matchen, ändå att föredra framför van Gaals bollhållar-och-sidledspassfotboll. Men det är såklart bara en personlig åsikt och till 99.99% säkerhet ingenting som Uniteds styrelse ens skulle överväga.

Allt jag vill ha ut av en ny manager är att han ska vara en person som kan och accepterar att mestadels arbeta med det som redan finns i klubben. Någon som inte kommer kräva att få handla för 83,7 miljarder kronor för att få ihop ett Galacticoslag (nej, vi är inte Real Madrid). En manager med en tydlig idé om hur man ska spela fotboll som inte slutade vara funktionell 1995 såvida man inte heter Barcelona (ja, det är en pik mot van Gaal). En duktig lagbyggare med karaktär som vågar ställa krav och inte bara skyller på andra jämt (ja, det är en pik mot Wenger). Inte direkt lätt att veta vem som skulle passa, särskilt inte som min koll på icke-brittisk fotboll har sjunkit stadigt sen jag slutade med FM.

***

Leicester har ju för övrigt gjort det otroligt bra såhär långt. Eller det är ju en underdrift som heter duga. De tippades att åka ur och med nio matcher kvar leder de serien med fem poäng. Visserligen har många lag underpresterat, men ojojoj. Vardy, Mahrez, Kanté, Drinkwater, Albrighton, Huth… Det är inte spelare som nån hade särskilt mycket koll på för två år sen. Vissa är ju rena rejects. Men sen Huth klev in och Ranieri tog över har Leicester gått som tåget. Ett fruktansvärt starkt bevis på att man behöver inte ha världens dyraste spelare för att vinna. Man behöver bara hitta rätt spelare och ha en manager som kan använda dem. Så jag hoppas verkligen att Leicester håller hela vägen och får lyfta bucklan. Det vore ju för övrigt ganska alldeles episkt om Leicester skulle säkra ligatiteln före sista omgången, för då skulle Chelseas spelare få stå och göra Guard of Honour för Ranieri. Bara en sån sak.

***

Av de ynglingar som fått chansen i United då, har vi några framtida stjärnor? Det är ju självklart alldeles för tidigt för att avgöra, men om man går igenom dem lite…

  • Marcus Rashford fick chansen och tog den med dunder och brak två gånger om (eller fyra gånger om, hur man nu vill se det). Det har sen följts upp med två betydligt anonymare matcher. Han har snabbheten och han har speluppfattningen och han har målsinnet, men huruvida han kan bli en ny Yorke, en ny Welbeck eller en ny Campbell, det återstår att se. Fördelen han har mot tidigare hajpade spelare som Macheda och Januzaj är ju att det inte är teknik som stått ut mest av allt, så han borde ha hyfsat goda chanser att nå god PL-nivå iallafall.
  • Cameron Borthwick-Jackson har fått chansen som femteval eller däromkring på vänsterbacken, efter en ohelig mängd skador. Gjorde det mestadels bra på positionen och såg hyfsat samlad ut. Någon enstaka miss bakåt och inte alltid jättepigg framåt, men han borde kunna bli en skaplig spelare. Huruvida han blir det i United är en helt annan fråga då jag finner det högst otroligt att han skulle kunna utmana Shaw som lär prenumerera på vänsterbacksplatsen ett decennium framöver om han kan hålla sig skadefri. Blir han inte kvar i United lär han återfinnas i något lag på övre halvan av Championship eller i botten av PL inom ett par år.
  • Timothy Fosu-Mensah har bara fått två matcher än så länge. Han gjorde det helt okej till vänster, och stod för en okej om än något riskabel insats i mittförsvaret mot Watford. Han såg då ut som en spelare med attityd som gärna går in i dueller – i stort sett en Phil Jones-typ. Plockades över från Ajax och hans mångsidighet bör göra att han minst bör kunna plocka en plats i truppen – kanske på just Phil Jones bekostnad?
  • Will Keane återkallades från lån, fick chansen, prickade stolpen, skadade sig, klev av och tvingades till operation. Får han fler chanser i United? Håller han på nivån? Tveksamt. Han lär göra brorsan Michael sällskap snart.
  • Donald Love slängdes in som sjundeval på högerbacken och gjorde det ok utan att glänsa. Han är redan 21 år gammal och att han faktiskt skulle slå sig in i Uniteds trupp känns inte troligt. Darmian, Varela och Valencia sitter före honom i rangordningen som högerback. Återfinns snart i Championship eller League One om jag får gissa.
  • Nick Powell var i ett par matcher en väldigt konstig nödlösning. Sen försvann han, poff! Han kommer inte tillbaka. Blir för gammal för att kallas talang och lär få söka lyckan i Championship eller kanske lägre.
  • Joe Riley fick chansen som vänsterback när CBJ gick sönder. Gjorde inte bort sig, men stod inte ut heller. Har en väldigt lång kö av spelare framför sig på vänsterbacken, och att han skulle slå igenom känns tveksamt.

I övrigt har också Regan Poole och James Weir fått göra superkorta inhopp som man överhuvudtaget inte kan dra minsta slutsats av. Rent generellt kan man väl iallafall säga att även om det kanske inte är några superstjärnor bland de som fått chansen så bör United kunna utnyttja en del av dem som truppspelare. Framförallt Rashford och Fosu-Mensah bör nå dit, men även CBJ och Keane kan ha en chans på det. Poole och Weir kan nog få fler chanser att visa vad de kan. Å andra sidan trodde jag samma sak om exempelvis Tom Thorpe och Michael Keane, men de är borta.

***

Det blir intressant att se om Leicester kan vinna, eller om Spurs tar chansen om de viker sig, och huruvida West Ham kan nå en CL-plats. Att United ska hamna på någon placering som ger Europaspel känns avlägset – spontant lär man sluta 7a efter att ha blivit omsprungna av Pool med tanke på hur det sett ut. Helst hade jag sett säsongen ta slut idag och få se någon fixa lite rätsida på klubben, för just nu ser det inte roligt ut.

***

Som avslutning en helt orelaterad notis: England är enda landet som kommer representeras av två domarteam i EM, och häromdagen presenterades deras assisterande. Det första består av huvuddomaren Martin Atkinson med assisterande Mullarkey och Child, där Michael Oliver och Craig Pawson också får följa med som ‘additional assistant referee‘ (huruvida detta betyder straffområdesdomare, fjärdedomare eller helt enkelt reserver vettesjutton). Det andra teamet består av huvuddomaren Mark Clattenburg med assisterande Beck och Collin, samt som AARs Anthony Taylor och Andre Marriner.

Frågan är ju om man ska tolka detta som att dessa sex huvuddomare är PLs sex bästa? Intressant är ju ändå att Oliver, Pawson, Taylor och Clattenburg (i den ordningen) alla är i topp5 av PLs yngsta domare (slagna bara av Robert Madley).

Det var hur som helst den domartrivian. De ska ha jäkligt mycket respekt, det ska ni ha klart för er, för de har ett fruktansvärt utsatt jobb. Alla kan göra misstag, men det sätt som domares misstag bedöms kontra spelares, så krävs det en brutal mental styrka för att bara fortsätta (de flesta fans är ju inte precis nyanserade gällande domarna, även om de flesta inte är lika galna som Wenger).

***

Vi får sen när nästa blogginlägg blir – jag kan iallafall lova en sammanställning av säsongens betyg när alla tävlingarna avslutats, men i övrigt får vi se. :)

Felix
Felix - måndag, 07 mars 2016 03:09

death_khand@live.se

Bloggare / Skribent

Vårda språket

Kommentera gärna, men håll alltid diskussionerna på en civiliserad nivå. Vi motsätter oss svordomar, personangrepp och tillmälen relaterade till etnicitet. Bryter du mot trivselreglerna kommer våra moderatorer att radera dina inlägg och du riskerar att bli avstängd från sidan.

Redaktionen

Kommentera

Kommentarer (2)

  1. Yousse 527 dagar sedan

    Snyggt skrivet och gillade flytet bland punkterna efter “Filosofin..”! Tack för ett fint blogginlägg!

    Tränardebatten är minst sagt intressant. Men blir inte alls förvånad om LvG får sitta kvar oavsett hur säsongen slutar. Han tycks ha övertygat ledningen om att man inte kan (1) prestera bra på så kort tid, “processen” du vet, (2) släppa fram unga spelare samtidigt som man har en bred trupp, och (3) vinna matcher med de befintliga, dyrt köpta spelarna. Ändå sitter tränare som Pochettino och Ranieri högre upp i tabellen. Och ändå var det något som SAF gjorde i sådär drygt 27 år. Det gäller förvisso att vara tålmodiga, men risken finns att övriga lag som är på uppfart nästa säsong – City, Liverpool, West Ham, Arsenal, Tottenham och Chelsea kan även räknas dit – så riskerar United att halka efter allt för mycket. Är det något man har råd med? Eller blir det till att desperat be Mourinho styra United upp i ett par säsonger och få igång flera spelare som gått på halvfart? Därtill är det nog flera spelare som sett bra ut fast som lär få andra uppgifter under Mou.

    Men sen då? Efter Mourinho? Då får vi hoppas på att flera spelare mognat och axlar den nya stommen i United samtidigt som man kan börja strukturera bakom kulisserna på nytt. Syftar på spelare som Schneiderlin och Herrera där det finns mer att kräva, men framförallt mer att hämta, från. Även Memphis kan blomma ut under Mourinho och Martial lär växa ännu mer. Kanske är det bara önsketänk, men Mourinho har en förmåga att maximera flera spelare till nya höjder. Aja, det återstär att se hur det slutar.

    Någon jag saknade att du tittade lite i spådomskulan till är ju Pereira! Vad tror du om honom?

    • Felix
      Felix 527 dagar sedan

      Pereira ja… Räknade nog in honom i samma fack som McNair, Lingard, etc, dvs hyfsat etablerade i a-truppen ändå. Han är svårbedömd. Å ena sidan har han visat fina tendenser när han fått chansen, å andra sidan är hans favoritposition i laget brutalt överbefolkad och han tycks vara oerhört långt ner i rangordningen. Kan bli att han lämnar för att få speltid, men han bör ha potentialen att faktiskt bli en bra spelare. Huruvida han blir bra nog att faktiskt ta en starttröja är såklart svårt att sia om – kanske behöver han utveckla sin defensiv först, för att inte bli en lyxlirare á Mata.

      Och mja, tränarsoppan lär vi få klarhet i till sommaren. Tyvärr tror jag mest på att rykten kring en sportchef, osäkerhet kring värvningar, etc, gör att van Gaal blir kvar och när man väl inser att man måste agera är det för sent. Men mycket beror ju på hur man ser på alternativen – om Pochettino exempelvis inte är intresserad, då står man där med Mou som alternativ… Mou skulle garantera kortsiktig framgång men han skulle också totalt negligera akademin. Himla jobbiga avvägningar. :)